När ett äventyr tar slut, öppnar sig ett nytt.
Jag är fri. Jag kan inte fatta att jag är fri. Efter 317 dagar i det vi kallat helvetet är jag fri. Jag minns den där dagen.. 28:e Januari år så väl.. Jag hade nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv förutom det hade jag haft en ganska pressad tid i December och början av Januari men det behöver vi inte gå in på. Jag minns det iaf som igår - Det var en kall vinterdag.. det var mörkt och jävligt och jag skulle åka till Livgardet för andra gången i mitt liv.. innan hade jag varit där på en introduktion men man var så lost där inne så man hade glömt bort hur det såg ut. Jag hoppade iaf på 41:an till Gävle och visade upp min intryckningssedel för busschaffören.
- Stackars jävel säger jag bara
den kommentaren fick jag av chaffören när jag lämnade hofors för första gången och skulle inte komma tillbaka på nästan 1 månad. Jag hoppar av i Gävle och tar tåget till Sthlm.. jag lyckas träffa andra nyinryckta som visste vägen till Kungsängen så jag åkte med dom. När vi såg skylten " Livgardet Granhammar Kasernvakt " Då visste jag: "Det här är mitt nya hem" kommer jag klara det?
Vi blev visade till gymnastiksalen där alla blev sorterade i olika plutoner, har aldrig sett så många nervösa personer nån gång i hela mitt liv, det var lite som att kolla på Idol när man ser alla som ska in och sjunga för Juryn, den första killen jag riktigt började prata med var Michel, vi blev placerade vid samma ställe men vi förstod inte att vi skulle spendera 317 dagar tillsammans, vi började iaf prata med varandra, sen träffade vi resten i gruppen och vi blev nu invisade till våra rum där vi skulle spendera de kommande året. Vi gick till förrådet och hämtade vår utrustning, jag visste inte ens va 1/10 av prylarna var till för. Sen blev vi uppställda i korridoren, skiträdda för vad som skulle hända, vi skulle ta på oss uniformen för första gången. Jag och några till började med att göra helt fel. Vi skulle ta på oss försvarets egna FLAMSÄKRA kalsonger haha. Ett par normala kalsonger sätter man på sig med lappen innåt och bak för er som inte vet det. Men i försvaret är det tvärtom, där ska lappen vara utåt och fram. Så jag och några till fick klä av oss naken inför 40 pers och befäl vi aldrig sett i våra liv :P Den historian skrattar man åt än idag
Efter att vi lärt oss att ta på oss uniformen var det dags att placera in våra grejjer i skåpen. Skåpsordningen skulle vara PERFEKT. en viss vikning på grejjerna och en viss centimeter mellan plaggen, sen spenderade vi en hel natt med att märka upp våra saker, vi hade ungefär 10 sekunder på oss att hämta våra grejjer, ställa dom i korridoren, märka upp dom och hämta en ny, vi hade hamnat i helvetet. den här historian kommer vara med mig hela livet.. men det finns så mycket mer att skriva men ärligt talat börjar jag bli för sömning för att orka.
Det jag vill säga är att min tiden i lumpen har gått så fort. Jag har träffat människor jag inte trodde existerade. Jag har lärt mig att ta ansvar, jobba med människor jag annars skulle pissa snett på. Ja listan på saker jag lärt mig är lång. den viktigaste lärdomen jag dragit är. Jag har lärt mig att uppskatta det lilla.. mat på bordet varje dag, en varm och skön säng att sova i. ja ni förstår va jag menar.. har upplevt saker jag inte trodde var möjliga..marchera 5 mil på en dag utan mat..gå och gå varje dag trött och hungrig och inte förstå någonting. Nu uppskattar jag saker på ett annat sätt.
Det bästa av allt är alla mina vänner..ni har varit som bröder för mig. jag har levt ihop med er i nästan ett år. Kommit er så nära. Det finns vissa man skulle vilja ha spenderat mer tid med. Men livet går vidare. SoT ni är dom bästa och ni kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Slut.
nu är du fri Sam
- Stackars jävel säger jag bara
den kommentaren fick jag av chaffören när jag lämnade hofors för första gången och skulle inte komma tillbaka på nästan 1 månad. Jag hoppar av i Gävle och tar tåget till Sthlm.. jag lyckas träffa andra nyinryckta som visste vägen till Kungsängen så jag åkte med dom. När vi såg skylten " Livgardet Granhammar Kasernvakt " Då visste jag: "Det här är mitt nya hem" kommer jag klara det?
Vi blev visade till gymnastiksalen där alla blev sorterade i olika plutoner, har aldrig sett så många nervösa personer nån gång i hela mitt liv, det var lite som att kolla på Idol när man ser alla som ska in och sjunga för Juryn, den första killen jag riktigt började prata med var Michel, vi blev placerade vid samma ställe men vi förstod inte att vi skulle spendera 317 dagar tillsammans, vi började iaf prata med varandra, sen träffade vi resten i gruppen och vi blev nu invisade till våra rum där vi skulle spendera de kommande året. Vi gick till förrådet och hämtade vår utrustning, jag visste inte ens va 1/10 av prylarna var till för. Sen blev vi uppställda i korridoren, skiträdda för vad som skulle hända, vi skulle ta på oss uniformen för första gången. Jag och några till började med att göra helt fel. Vi skulle ta på oss försvarets egna FLAMSÄKRA kalsonger haha. Ett par normala kalsonger sätter man på sig med lappen innåt och bak för er som inte vet det. Men i försvaret är det tvärtom, där ska lappen vara utåt och fram. Så jag och några till fick klä av oss naken inför 40 pers och befäl vi aldrig sett i våra liv :P Den historian skrattar man åt än idag
Efter att vi lärt oss att ta på oss uniformen var det dags att placera in våra grejjer i skåpen. Skåpsordningen skulle vara PERFEKT. en viss vikning på grejjerna och en viss centimeter mellan plaggen, sen spenderade vi en hel natt med att märka upp våra saker, vi hade ungefär 10 sekunder på oss att hämta våra grejjer, ställa dom i korridoren, märka upp dom och hämta en ny, vi hade hamnat i helvetet. den här historian kommer vara med mig hela livet.. men det finns så mycket mer att skriva men ärligt talat börjar jag bli för sömning för att orka.
Det jag vill säga är att min tiden i lumpen har gått så fort. Jag har träffat människor jag inte trodde existerade. Jag har lärt mig att ta ansvar, jobba med människor jag annars skulle pissa snett på. Ja listan på saker jag lärt mig är lång. den viktigaste lärdomen jag dragit är. Jag har lärt mig att uppskatta det lilla.. mat på bordet varje dag, en varm och skön säng att sova i. ja ni förstår va jag menar.. har upplevt saker jag inte trodde var möjliga..marchera 5 mil på en dag utan mat..gå och gå varje dag trött och hungrig och inte förstå någonting. Nu uppskattar jag saker på ett annat sätt.
Det bästa av allt är alla mina vänner..ni har varit som bröder för mig. jag har levt ihop med er i nästan ett år. Kommit er så nära. Det finns vissa man skulle vilja ha spenderat mer tid med. Men livet går vidare. SoT ni är dom bästa och ni kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Slut.
nu är du fri Sam
Kommentarer
Trackback
